Jag finner inga ord för att beskriva det som har hänt. Det är värre än tragiskt. Det är helt jävla sjukt. Sånt här händer inte, sånt här ska inte hända.

Jag har inte svårt för döden, jag är inte rädd. På mitt jobb möter jag döden relativt ofta. Men det är en helt annan sak, jag jobbar med gamla, sjuka människor som oftast önskar att få avsluta sina liv. När det drabbar någon i "vardagen" så lider jag något fruktansvärt. Sätter mig verkligen in i situationen, förstår hur familjen mår.
Det som har hänt känns bara så meningslöst. Varför? Det finns ingen vettig förklaring. Allt känns bara så himla sjukt. Man läser om sånt här i tidningarna, men det händer inte i min lilla by, det händer inte någon man känner.
Jag kommer ihåg högstadietiden, det var en sjukt rolig tid. Du var alltid glad, skojade med allt och alla, fick alla att le. Du var en solstråle.

Mina tankar går till familjen.



Vila i frid.